I

Det var en gång en flicka som fann sig leva i en drömvärld. Hon levde så i sin drömvärld att hon gjorde liksom allt för att kapsla in sig själv i den där världen; Göra det liksom så mjukt som möjligt och kunna vara närvarande men ändå frånvarande i den kalla hårda oinbjudande verklighet som var det riktiga livet.

Hon levde där i sin kuddgömma och for fram som hon var den självsäkraste mest självständiga personen i hela universum. Som om ingenting berörde henne.

Faktum var att det var så långt ifrån sanningen man kunde komma.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hur blir man det?

Jag känner mig fel och meningslös och kommer nog alltid att göra det. ...

Jag tynar bort. Jag är värdelös... Meningslös. Ingen riktning Inget mål Ingen ork Ingen kraft Jag hankar mig fram Jag ljuger mig levande Jag är där jag förtjänar att vara Du duger inte för mig Jag duger inte för dig Det är lugnast såhär ...

Mjuk musik med stämning i skenet från stearinljus. Varsin bok i varsitt soffhörn. Stillhet. Ro... ...

Sekund läggs till sekund som blir minut som rusar till timme som eskalerar till dag... till dygn. Vecka passerar så ny månad blir till nytt år. Tiden. Spelar oss ett spratt. Och jag väntar. Fortfarande... ...