Åh vad skönt att se att EXAKT samma procedur upprepar sig. Så mycket lättare allting blir då. Så mycket klarare det går att se på saker och ting då. 

Jag behövde få reagera och agera som jag gjorde.

Därför är det rätt.

Ester Nilsson köpte sig en blå twingo; Jag försökte leka agent. 

Jag har med mig massor av guldkorn från det här och ett TON med skräp.

Men det är ju så livet ser ut i den verkliga verkligheten.

Nu tar vi tag i livet och lever det som jag behagar det!

Japp!

Jag tillskrev dig att vara passiv beslutsfattare fast jag själv är det. Jag vill vara den personen jag tillskriver mig själv; Den fria självständiga och accepterande. Men jag är det inte.
Och allt har varit väldigt enväga. Inte helt. Något frö har jag tolkat som hopp så den tärande parasiten tog över.

För det ber jag om ursäkt och hoppas jag inte orsakat för stor skada.

Jag är mer kantstött än jag anat. Jag behöver hjälp att slipa till kanterna, fylla håligheterna.
Hur? Hjälp!

:-(

Dina ord är hårda. De träffade rätt. Jag bär skuld. Men inte all. Framförallt inte så total. Du har gjort mig till syndabocken. Jag ser det så klart och tydligt.
Därför vet jag att det är oåterkalleligt.

Du kommer aldrig lyssna till mina förklaringar för du kommer se det som ett rationaliserande.
Min skuld: Jag säger mig älska villkorslöst fast jag inte har förmågan till det.

Detta är min skuld och min stora, stora sorg.

Punkt.

Alla människor, alla situationer gör mig konstant besviken vid någon tidpunkt.
Men jag ser det ALDRIG som om det är människornas eller upplevelserna i sig som orsakar besvikelsen.
Det ligger helt hos mig.
Du kommer alltid göra mig besviken och inget kommer någonsin göra mig nöjd.
Helt!
Men fram till tidpunkten infaller så är jag den lyckligaste människan och upplever så otroligt mycket värdefulla meningsfulla saker!
Det är för att jag så desperat vill få leva kvar i känslan och upplevelsen och vill uppleva mer och förstärkt.
Kombinerat med katastroftänket och tron att allt tar slut i nästa upplevda sekund blir det som att alltid befinna sig i himlen och helvetet .

Det här skriver jag för att förklara att det just DU gör är ändå ALLTID tillräckligt för mig.
Mina besvikelser och alldeles för höga förväntningar hanterar jag själv.

?????????

Ligger i soffan med in och utvända byxor och förnekar mig själv...
Läser en text som hastigt kastar mig tillbaka till födelseögonblicket av mitt barn som en del av mig ständigt förnekat. Inser jag.
Är hungrig och tänker på vitkålsgratäng.
En tankes absoluta sanningsgrad raseras så fort den når omvärldens dömande granskning.
Jag tänker.