Jag såg mig själv flyta omkring på en vrakdel från ett skeppsbrott, som en livboj... en lots som visade er mot stranden medan jag själv blev lämnad kvar där ute. Så fel jag hade. Det är ju ingen vrakdel. Det är ju en stabil livbåt jag seglar omkring i. En osänkbar tingest långt ifrån Titanicegenskaper. Jag fanns där. Jag finns här.
Likt Rebecka seglar jag vidare. De som förliser kommer i min väg...
Frid.