Hur blir man det?

Jag känner mig fel och meningslös och kommer nog alltid att göra det.

Jag tynar bort.
Jag är värdelös...
Meningslös.
Ingen riktning
Inget mål
Ingen ork
Ingen kraft
Jag hankar mig fram
Jag ljuger mig levande
Jag är där jag förtjänar att vara
Du duger inte för mig
Jag duger inte för dig
Det är lugnast såhär
Tills det är över

Mjuk musik med stämning i skenet från stearinljus. Varsin bok i varsitt soffhörn. Stillhet. Ro...

Sekund läggs till sekund som blir minut som rusar till timme som eskalerar till dag... till dygn. Vecka passerar så ny månad blir till nytt år.
Tiden. Spelar oss ett spratt.

Och jag väntar.
Fortfarande...

Jag andas
Alltså måste jag vara vid liv...

Jag tänkte skriva ord som redan var skrivna.

"Berätta nåt roligt som hänt dig sen sist?"

...

Jag tänker febrilt.
Jag kommer inte på något.
Jag kan fan inte förmå mig att formulera en mening för att berätta om nåt roligt som hänt?

Jag såg dig och blev betagen. Jag tvingade fram något som var sprunget ur en så innerlig längtan till samhörighet. Så jag förblindade mig själv. Jag vill tala men har inte förmågan att lyssna. Därav intenheten.
Men längtan, den innerliga längtan består.

Jag såg dig. Du såg mig. Vi var nära. Sen drabbades du av... ånger? Förakt? Äckel?
Därav intenheten. Nu dansar du med någon annan. Jag lyckades att inte drabbas av dig. Men längtan efter mer består. Varför fattar alla bättre än vad jag gör?

Jag tänker för mycket elaka tankar. Det är nog därför.

Jag är inte värdig. Jag är inte mottaglig.

Amen