När det gröna kletiga och förlamande griper tag i mig och får mig att nästan inte kunna andas.
Då tittar jag på på den nakna bilden av mig själv och den iskalla förlamningen sprider sig och lugnet infinner sig så andningen åter blir normal...
Det är ju det som är min verklighet; det är ju den jag har att rätta mig efter...
Att jag glömmer det hela tiden?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mina inlägg verkar vara försvunna?

Hur blir man det?

Jag känner mig fel och meningslös och kommer nog alltid att göra det. ...

Jag tynar bort. Jag är värdelös... Meningslös. Ingen riktning Inget mål Ingen ork Ingen kraft Jag hankar mig fram Jag ljuger mig levande Jag är där jag förtjänar att vara Du duger inte för mig Jag duger inte för dig Det är lugnast såhär ...

Mjuk musik med stämning i skenet från stearinljus. Varsin bok i varsitt soffhörn. Stillhet. Ro... ...