Som förlamad med tom blick och kvävande knytnävesstor ångestklump i halsen. Jag ser bara det stora och orkar inte bry mig om det lilla. Det saknar betydelse...
Jag är trött.
Jag är less...
Ingen energi...
Vågar jag hoppas på en förändring?
Eller är det såhär det ska vara?
När förmågan tryter och orken är icke-existerande ...

Bajs...