Jag jobbar. Jag deltar halvhjärtat i diverse evenemang.

Ingens fel än mitt eget, men jag är så bränd. 

Jag ger upp att försöka hitta det sociala som passar mig. Det finns helt enkelt inte.

Grupper ser så öppna och inbjudande ut, men det är de inte. Alla jagar bara efter samma sak.

Ingen som umgås bara för gemenskapens skull. 

Inte på det sättet JAG menar iaf. Och det har jag förstått att jag är ganska ensam om att söka.

Och förstås. Eftersom jag inte känner gemenskapen så är jag ju självklart inte välkommen. Det är ju DET jag missat.

Men jag ser det nu. Jag inser. Jag har vaknat.

Så jag ger upp.

Helt.