Kanske det inte är så konstigt att jag fick emotionell kortslutning igår där i Kungsan...

Jag hamnar mitt emellan person A och B. Person A har jag haft en mikroflört med som är iskall. Person B vågade jag blotta mig för rent fysiskt efter en överförfriskad afton och som även den nu är kallare än ett djupfryst nordpolen. Person C och D äntrar scenen. De är upphov till en närapå total utplåning av person E som relationen till är varm och innerlig till på det vänskapliga planet, och aldrig skola det tillståndet förändras fast hoppet är en tärnade parasit men förnuftet närvarande...

Och artiga fraser utbyttes. På alla fronter. Men den underligaste...:

"Hej, det var länge sen!"

(Jotack... det var ett par nattsvarta månader sen som jag fördrivit tiden med att baxa upp och stötta och desperat försökt hitta ljusglimtar åt nån som är fast i den mörkaste av grottor...Hur har du det själv?")

"Jamen hej! Visst var det! "

Eller nåt...

Som sagt...

Jag.

Fattar.

Verkligen.

Ingenting om nånting...

Hej eremitism!

Hej öde ö...

Jag kommer....