Ett citat som jag läste nån stans nån dag...

Och det stämmer för tillfället.

Och det är väl bra ändå antar jag... Tillfälle att hitta rätt fokus igen. Det som är viktigast.

Jag måste leva som jag lär.

Jag måste leva efter min egen önskan.

Jag måste brinna annars kommer jag försvinna.

Som aska...

Nytt bränsle... nytt syre.

Vad som krävs.

Jag vet vem som är viktigast.

Jag vet vad som är värdefullast.

Det skapar oro. Det skapar tristess...

Måste springa. Måste bort...

Men fastnar. På samma ställe...

De där hjulspåren.

Så svåra att ta sig ur...

Jag saknar inte betydelse.

Men jag är inte speciellt viktig...

Bra att komma ihåg; Minnas nivån att utgå ifrån...

Fokus.

Hitta fokus...

Jag ser dig stå där

Jag ser din ryggtavla och ditt tyngda nedböjda huvud...

Jag känner din sorg och märker din isande kyla...

Sträcker fram min hand.

Vill röra

Vill tina upp det frusna med värme.

Men för det krävs det där steget framåt.

Ett steg som leder ner i ett bottenlöst hål av ekande mörker...

Så jag når inte.

Jag står kvar...

Och du vet ju ändå inte.

För du är ju vänd åt ett annat håll.

Alltid.