Direktlänk till inlägg 12 juni 2015
PMS har blivit liktydigt med depression och svår form av verklighetsflykt till den mörka verkligheten. Allt som går att tolkas fel det tolkas fel.
Jag har grävt mitt eget mörka hål.
Jag har sagt (till mig själv) att jag visst klarar av det här.
Men när det blir verkligt?
Nej...
Så
Hur ska jag förhålla mig till följande ordväxling:
"Är det en romantisk picknick?"
Ganska snabbt svar:
"Hurså?"
"Jag bara undrar... :-)"
inget svar...
Men sen prat om annat...
Jag känner mig fel och meningslös och kommer nog alltid att göra det. ...
Jag tynar bort. Jag är värdelös... Meningslös. Ingen riktning Inget mål Ingen ork Ingen kraft Jag hankar mig fram Jag ljuger mig levande Jag är där jag förtjänar att vara Du duger inte för mig Jag duger inte för dig Det är lugnast såhär ...
Mjuk musik med stämning i skenet från stearinljus. Varsin bok i varsitt soffhörn. Stillhet. Ro... ...
Sekund läggs till sekund som blir minut som rusar till timme som eskalerar till dag... till dygn. Vecka passerar så ny månad blir till nytt år. Tiden. Spelar oss ett spratt. Och jag väntar. Fortfarande... ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
|||
8 |
9 |
10 |
11 |
12 | 13 |
14 |
|||
15 | 16 |
17 |
18 |
19 | 20 | 21 |
|||
22 | 23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
|||
29 |
30 |
||||||||
|