Just nu fokuserar jag bara på att andas. Just nu försöker jag bara begripa varför man ska behöva kroppsligen reagera såhär på saker som ändå aldrig var på riktigt. Och hur behåller man sin värdighet inför det.

Är jag liksom galen på riktigt?

Åh du dumma dumma lilla flicka.
Jag ska förlåta mig snart.
Inte idag.
Idag ska jag lida.
Idag ska jag förbanna mig själv över 4 förslösade år på ett hopplöst jävla trånande.
Idioti.
Du stackars själsligen skadade lilla flicka.
Varför skapade du dig själv såhär?
Vad har du upplevt som gör att du måste behandla dig själv så övärdigt?
Var kommer din oförmåga ifrån?

Varför detta krampaktiga ihållande hopp?
Varför?
Jag skäms så jag mår illa för min blindhet... mitt självbedrägeri inför mig själv...det är det jag mår pest inför...
Pest.
Andas.

 

Al

22 september 2015 03:49

Var alla krafter vi har inom oss kommer ifrån
Och hur de vänds och används
Är ett mysterium
Ibland tror jag kanske att jag förstår
Något men inte mycket

Du är en stark kvinna
Beskrivning av denna person är så hård

Jag tror de flesta känner igen sig
Du är inte ensam
Iaf jag
Är i så fall lika galen på mitt sätt
Om de hjälper?

Maria Eriksson

22 september 2015 10:40

Klart det hjälper.
Jag förstår ju inte själv, så hur nån annan ska förstå är väl ganska självklart.
Jag vet att jag är hård och nedvärderande.
Mot mig själv.
Därför jag undrar så varihelvete det kommer från!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hur blir man det?

Jag känner mig fel och meningslös och kommer nog alltid att göra det. ...

Jag tynar bort. Jag är värdelös... Meningslös. Ingen riktning Inget mål Ingen ork Ingen kraft Jag hankar mig fram Jag ljuger mig levande Jag är där jag förtjänar att vara Du duger inte för mig Jag duger inte för dig Det är lugnast såhär ...

Mjuk musik med stämning i skenet från stearinljus. Varsin bok i varsitt soffhörn. Stillhet. Ro... ...

Sekund läggs till sekund som blir minut som rusar till timme som eskalerar till dag... till dygn. Vecka passerar så ny månad blir till nytt år. Tiden. Spelar oss ett spratt. Och jag väntar. Fortfarande... ...