Ligger i soffan med in och utvända byxor och förnekar mig själv...
Läser en text som hastigt kastar mig tillbaka till födelseögonblicket av mitt barn som en del av mig ständigt förnekat. Inser jag.
Är hungrig och tänker på vitkålsgratäng.
En tankes absoluta sanningsgrad raseras så fort den når omvärldens dömande granskning.
Jag tänker.