Dina ord är hårda. De träffade rätt. Jag bär skuld. Men inte all. Framförallt inte så total. Du har gjort mig till syndabocken. Jag ser det så klart och tydligt.
Därför vet jag att det är oåterkalleligt.

Du kommer aldrig lyssna till mina förklaringar för du kommer se det som ett rationaliserande.
Min skuld: Jag säger mig älska villkorslöst fast jag inte har förmågan till det.

Detta är min skuld och min stora, stora sorg.

Punkt.