Det är så mycket tankar som far. Ilar fram och tillbaka hit och dit.
Vem är jag? Vem vill jag vara? Varför stämmer inte självbilden med den av andra upplevda bilden av mig?
Är jag en lögnare? Hycklerska?
Vill göra rätt. Vill vara riktig.
Eller är det viktig?
Överviktig. Skitviktig?
Spela roll och höra till.
Sammanhang. Sammanhang är viktigt.
Och mening.
Usch. Varför är det så jobbigt att leva livet levandes?
Svårt är det. Mycket svårt...

Befogat ofog samnanfogar....

Att bli sedd och väcka nyfikenhet.

Att inte skena iväg.

Där hamnade jag nu.

Det är ensamt.
Det är kallt.
Hjärnspöken!
Jag välkomnar er...
Ni håller mig levande.
Och varm.

Det är såhär det kommer vara nu.

Tystnad.

Det är såhär det måste vara nu.

Tyst.

Så att jag kan höra.

Det som verkligen är.

Tystnad.

Så lockande det var.
Så lätt det var att stå där naken.
Blottad.
Din kropp är som ett böljande landskap.
Sa du.
Du smekte mig.
Det var varmt och berusande.
Du är gudomlig!
Ja. Smek mig.
Håll om mig.
Nu ligger vi här en stund.
Jag finns här nära.
Dig.
Jaha. Du måste gå?
Du måste hem.
Till det normala.
Till det som tål att visas.
Från gudinna till en hög av oformligt härsket fett.
På en sekund.

"Jag är lycklig nu! :-D"
Ångestklumpen låter inte vänta på sig.
Tomteblosset.
Jag fick ett tomtebloss i födelsedagspresent för två år sedan.
"Tänd det när du behöver ett ljus i mörkret..."
Det var dags nu.
Jag tände det.
Det flammade till.
Och slocknade.
På mindre än en sekund...
Man MÅSTE se humorn i det hela...
Man måste.

#befriande

:-)

Det är DET DÄR
som förgiftar
DET DÄR