Jag såg mig själv flyta omkring på en vrakdel från ett skeppsbrott, som en livboj... en lots som visade er mot stranden medan jag själv blev lämnad kvar där ute. Så fel jag hade. Det är ju ingen vrakdel. Det är ju en stabil livbåt jag seglar omkring i. En osänkbar tingest långt ifrån Titanicegenskaper. Jag fanns där. Jag finns här.
Likt Rebecka seglar jag vidare. De som förliser kommer i min väg...
Frid.

I Minnet. 
Bara i minnet... 
Kallt. 
Bara kallt. 
I sinnet. 
Ont.

"Vad är problemet?"
Frågan dröjer sig kvar...
Jag försökte ju förklara... försökte ju förklara känslan av att bli rörd vid, nuddad av en icke inbjuden, icke tillåten människa skapar sånt obehag att det lika gärna kunde vara någon som satt bredvid och stack 1000 nålar i mig. Den ökande pulsen och det stela obehaget som sprider sig.
Det är MITT problem... men bara för att det inte är DITT problem så måste det ses på med oförståelse?

Just nu fokuserar jag bara på att andas. Just nu försöker jag bara begripa varför man ska behöva kroppsligen reagera såhär på saker som ändå aldrig var på riktigt. Och hur behåller man sin värdighet inför det.

Är jag liksom galen på riktigt?

Åh du dumma dumma lilla flicka.
Jag ska förlåta mig snart.
Inte idag.
Idag ska jag lida.
Idag ska jag förbanna mig själv över 4 förslösade år på ett hopplöst jävla trånande.
Idioti.
Du stackars själsligen skadade lilla flicka.
Varför skapade du dig själv såhär?
Vad har du upplevt som gör att du måste behandla dig själv så övärdigt?
Var kommer din oförmåga ifrån?

Varför detta krampaktiga ihållande hopp?
Varför?
Jag skäms så jag mår illa för min blindhet... mitt självbedrägeri inför mig själv...det är det jag mår pest inför...
Pest.
Andas.

Lagat mat.
Ätit mat.
Tvättar tvätt.
Bakat paj.
Ätit paj.
Tänker tankar.
Gråter tårar.
Hållit andan.
Blundat hårt.
Öppnat ögon.
Andas in.
Andas ut.
Stirrar tomt.
Blinkar hastigt.
Suckar djupt.
Låtsas le.

Det är så mycket tankar som far. Ilar fram och tillbaka hit och dit.
Vem är jag? Vem vill jag vara? Varför stämmer inte självbilden med den av andra upplevda bilden av mig?
Är jag en lögnare? Hycklerska?
Vill göra rätt. Vill vara riktig.
Eller är det viktig?
Överviktig. Skitviktig?
Spela roll och höra till.
Sammanhang. Sammanhang är viktigt.
Och mening.
Usch. Varför är det så jobbigt att leva livet levandes?
Svårt är det. Mycket svårt...

Befogat ofog samnanfogar....

Att bli sedd och väcka nyfikenhet.

Att inte skena iväg.

Där hamnade jag nu.