Måndag 990215

Idag är det premiär. NU ska jag sätta igång med att skriva dagbok, förmedla mina ord till resten av världen. Ja, jag hoppas ju att nån kommer att läsa det jag skriver i alla fall. För jag skriver för att jag vill ha RESPONS. Vad ska jag då skriva om? Vad kan vara intressant att dela med sig av? 
Jag har noga tänkt igenom vad denna sida ska fyllas med för ORD; För ORD kommer det bli. ORD utan sammanhang. ORD utan mening. ORD med mening. En massa ORD helt enkelt. Jag har en massa ORD inom mig det vet jag, men så fort de blir skrivna mister de den kraft och storslagenhet som de haft i min skalle. Meeen nu så kommer jag att skriva ner dem ändå!! Jag har läst dagböcker på nätet en längre tid nu och det finns så många människor med så många kloka tankar inom sig. Och det finns minst lika många med okloka tankar. Så… då kan väl jag också vara med och sprida förvirrade tankar. Mina ORD kommer att handla om det som mina tankar mest handlar om. 

Jo. Det där hemska? vidriga?  äckliga? sjukliga? vackra? problematiska? fördelaktiga? viktiga? oviktiga? fel? rätt? synliga? osynliga?

Jo. Det handlar om att vara FET-TJOCK-OBESITAS-öVERVIKTIG. Allt vad det nu kan kallas för. Det finns säkert flera ORD som betyder samma sak, som beskriver det "där". Eftersom jag håller på med att göra om mig så att man inte skall kunna använda nåt av alla dessa ORD på mig , så det är det jag tänker mest på. Ibland. Ofta. Hela tiden. Ja, jag BANTAR helt enkelt. Men ändå inte för det handlar inte bara om att bli av med "överflödiga kilon". Det handlar om så mycket mer... Och det är det jag vill försöka förmedla på den här dagboks sidan. Försöka få er att förstå. Fast viktigare är att försöka förstå själv. Hjälpa mig själv att lyckas. Och vem vet kanske hjälpa någon annan!! Jag VILL lyckas. Men OM jag nu inte gör det så vill jag kunna leva med det också. Ojojojojoj….så många ORD och ändå så lite framfört…. Det är så det kommer bli…  ;-)

Vill du kommentera nåt? Skicka ett e-brev.
Skriv gärna vad du tycker i GÄSTBOKEN

Lugnet stillar sig.

Jag lyckades säga NEJ.

Till mig själv...

Oförstående? Jupp...

Ledsen? Ja...

Men lugn...det betyder allt.

<3

...är väl härmed uppfylld till fullo då?
Jag kommer aldrig kunna förstå begreppet "men det var ju kul"
And that's it...
Jag är alltid för medveten och kontrollerad...
Det är väl därför.

Eller så är det ren och skär hybris.
Så är det säkert...

Er förlust jävla skithögar...
(Det gör faktiskt jävligt ONT att det aldrig stämmer fast jag alltid tycker det... Och knip käft om du inte har nåt vettigare att säga...än...ja standardfraser. Tack!)

Helt klart är det ju jag som felar på nåt plan...
Gäller bara att ta reda på vilket...
Och det måste jag göra SJÄLV.
Annars fäster det inte...

Fultext från fultankar...

(För jag älskar ju er jävla skithögar...)
På ett eller annat sätt...
<3

...allting ju hänger ihop så försöker jag skala av allting för att blottlägga det som är ursprunget.

Avskalningen genom gestaltning av bilder genom så kortfattade vackra beskrivningar med uppradade ord som är möjligt.
Genom det rena förenklade vill jag åtminstone skönja en krispig tydlighet.
Det imaginära är vackrare än det reella. Ihop.
Balans.
Komplex balans...
<3

Jag visste ju vem du är. Jag har ju sneglat på dig. För mig hände det inte bara...ingenting händer någonsin bara för mig.
Allt är orsak och verkan i jakten på meningsfullhet.
Allt...
Tomtebloss.
Hett sprakande kort intensivt.
Kallt förkolnat och böjt.
Aska återstår.
Nästan bottenfrusen.
Igen...

När man ger sig in i den.
Men om man inte ser det som lek då?
Om man aldrig förstår just den delen? Om man ser det som ett händelseförlopp som får en hastig och intensiv början?
Varför är jag alltid den som är nyfiken på den fortsatta sträckan?
Varför fattar aldrig jag det motparten ser tydligt?
Lost in confusion...

Inget nytt. Inget nytt alltså.

Ur tristessen målar jag färglada bilder till ett sprakande liv...

Allt har en mening...

Allt har ett syfte...

Det var varmt där i det kalla.

Det fanns hetta där jag trodde det frusit för evigt.

Du förstår...

Nej...hur skulle du kunna förstå?

Jag blev ett steg närmare hel.

Ur det lilla lyckades jag extrahera storslagen viktighet.

Jag skulle bara vilja att du vet det.

Så.

Påväg mot nya mål...

I

Det var en gång en flicka som fann sig leva i en drömvärld. Hon levde så i sin drömvärld att hon gjorde liksom allt för att kapsla in sig själv i den där världen; Göra det liksom så mjukt som möjligt och kunna vara närvarande men ändå frånvarande i den kalla hårda oinbjudande verklighet som var det riktiga livet.

Hon levde där i sin kuddgömma och for fram som hon var den självsäkraste mest självständiga personen i hela universum. Som om ingenting berörde henne.

Faktum var att det var så långt ifrån sanningen man kunde komma.