I

Det var en gång en flicka som fann sig leva i en drömvärld. Hon levde så i sin drömvärld att hon gjorde liksom allt för att kapsla in sig själv i den där världen; Göra det liksom så mjukt som möjligt och kunna vara närvarande men ändå frånvarande i den kalla hårda oinbjudande verklighet som var det riktiga livet.

Hon levde där i sin kuddgömma och for fram som hon var den självsäkraste mest självständiga personen i hela universum. Som om ingenting berörde henne.

Faktum var att det var så långt ifrån sanningen man kunde komma.

Kanske...
Vet inte.
Men lägger bitar som ett pussel växer helheten fram...
Det liksom behövs.
Måste få beteende förklarande bildlikt.
Måste.
Men det smärtar...
Hoppet är en tärande parasit som suger livet ur sitt värddjur...

Frasen "hoppet är det sista som lämnar människan" är inte så jävla storslaget fint som det låter...
Direkt ohälsosamt.

The unbeareble lightness of being...

Filmen suger.

Titeln är gudomlig.

För den väcker tankar och frågor hos mig. Konstant...

Meningen...ordföljden. Det är vackert.

Subjektet fann sig fånstirra på objektet.
Under en nanosekund sipprade den inre glöden ut genom den krackelerade iskalla ytan.
Ompolarisering uteblev.
Som väntat...

Som på låtsas eller helt tvärtom.

Aldrig riktigt lätt att rätt veta...

Som bubblor,,,som gnistrande glimmrande pärlor radas de upp. De...händelserna som är som på riktigtt fast helt på låtsas...

I en annan tidsrymd. Ett annat universom...

Där det är tillåtet där det får hända.

Där det där livet.. de där händelserna som jag skulle vara delaktig i..ha huvudrollen i den här verkligheten, men nu bara är en dunkel åskådare till...en bifigur som står där i kulissen och bara ler...Apfåningt.

Tänker.

Känner...lever virvlar snurrar mig vidare i looopar...så befriande. Så vidunderligt befriande!

Och betungande.

På samma gång.

Heka tiden.

Verkligeheten biter.

Hårt.

...

Så trött bara. Så vidunderligt trött...

På kontrollerande.

...

Här.

Börjar nu.

Prosaiska fakta förklarandes förvirrande....

Dröm verklighet förnuftigt flum.

Eller nåt.

Försök till gränslöshet.

Utsuddande för begriplighet?

Jag tar sats. Nu....